smae

Nu handlar inget om uppmärksamhet. Jag funderade på att ta bort min blogg, för jag kan inte låtsas som att allt är bra på något vis längre.
Men eftersom min blogg startades för att tömma hjärnan och mina tankar.

Så har jag bestämt för att fortsätta så.

Men det är nästan omöjligt att förklara.
Men tänk dig sitta och kolla på tvn en kväll när du plötsligt börjar känna att halsen åker ihop, det känns som en hjärtattack-smärta i bröstet, allt är suddigt så man inte kan se, händerna/fötterna domnar bort och sticker.
Man ser hela ens liv åka förbi och man tänker att nu har jag bara fem minuter kvar. Första gången det hände tog det två dagar innan det gick bort och nu sitter det i dygnet runt.

Man går runt på stan men märker inte skyltfönstrerna, man ser inte människorna och man ser inte bilarna åka förbi på vägen.

Man ständigt bara känner, känner och känner. Känner att allt snurrar, känner att andetagen är jobbiga och det värsta är känslan att det känns som alla kollar på en på ett konstigt sätt.

Maten smakar inte ett jävla skit och det är bara äckligt att äta för man blir alltmer illamående.


Jag kan sitta i evigheter, kolla på bilder och sakna dom tiderna i livet då jag mådde bra.

Jag funderar inte ens på att göra något efter skolan längre, jag vill bara hem, till min säng och till mamma.
Jag hatar att vakna och alltvärre är det att somna.


Man kan inte se någon större skillnad på
då.


och nu.


Men den känns.

Jag undviker helt media, rädd att höra någon allvarligt sjuk i svininfluensa, rädd för att höra något nytt överhuvudtaget.

Hjärtattack, tumör i huvve, cancer, infektioner, allvarlig sjukdom överhuvudtaget, livet slutar vid svininfluensa, allergiattack.
Går man runt med bara det i huvudet varje dag, prova då att vara lugn. Prova att koncentrera dig på Svenska glosorna, andras problem, din fotbollsträning och att solen lyser.




Jag sa till mig själv för några månader sen, att såhär bra går det inte att må som jag mådde. Det lös om mig, hur det än var, vilken tid det än var på dygnet.
För Marcus gjorde mig en helt ny start på livet och jag trodde att "nu kan inget skada mig".

Jag älskar honom till 100%. Han är min bästa vän som håller om mig hur jag än mår, han finns där dag och natt att trösta sig mot. Det är hos han jag finner det sista lugnet jag har kvar, han är det skarpaste ljuset på min dag.

Jag är så rädd.
Kanske allra mest rädd att bli lämnad ensam. Vem orkar med någon som slutar skratta, slutar lyssna, slutar sova, slutar äta och slutar leva överhuvudtaget.

Därför är jag beredd att satsa på att bli bättre, nu direkt. Panikångest behandling kommer gå på 20 000 och jag är glad att mamma inte bryr sig om vad det kostar.

För jag saknar migsjälv, Elin, Badabollen.
Vad har jag att ge när hon försvinner?
Vad är jag att ta på när allt försvinner?
Vad har jag att ge när allt är borta..

 

 

Jag kommer garanterat förlora något på vägen. Det behöver inte vara någon person, det kan vara något i min personlighet som ryker åt helvete.
Som mitt förtroende som ligger längst ner på båtten just nu. Men den kommer jag jobba upp, jag får se det som att gå i skolan. Fast det här kommer nog bli lite svårare än att klara ett matteprov.

Så nu kommer väl min blogg mest handla om det här ett tag framöver.
join it or leave it. För som sagt, jag spelar efter mina egna regler.

Någon som har ett bra tips på en vuxenroman?! Please.

När jag är borta en natt så växer min kattunge som ogräs för hon är alltid tung när jag kommer tillbaka.

Min kamera är påväg till mig nu!

Jag ska dricka öl ikväll.


Såhär ser jag inte ut.. JORA!


"cd                dsa                        f"
Det var vad min katt hade att säga.

Jag bara måste säga att skolan suger utan emlö.
Haft inget mellan elva och tre. Bara väntat. En lektion imorgon, vad är vitsen med skolan?

joseph arthur- honey and the moon
sister hazel- your winter

lugnt.
Det blir kanske fotbollsträning sen om jag orkar och vill. Det är ju så jävla äckligt väder så känner inte för att sätta min fot utanför huset.
Det känns som klockan är nio fast hon bara är fem och det är irriterande för jag vill bara
lägga mig ner och försöka sova.

Väntar bara på att det ska bli efter skolan imorgon så jag kan åka till Marcus och pussas.
Och väntar på att börja leva igen.

Left broken empty in despair
Wanna breathe, can't find air

So much more I have to say 
Help me find a way 
I don't feel safe 
I need to pray.. 

EMIELY(L) En liten pingla i alla våra lägen. Som sagt, ibland klickar de.

jag borde inte, jag kan inte, jag ska inte.


När man funnit sig själv, tryggheten i livet och viktigast av allt tryggheten
i sig själv. Då kan man lätt tro att man aldrig kommer vända huvudet tillbaka, man kommer
aldrig vilja se dom små lyckliga stunderna då allt ändå var så jävla skit.

Från tårar- till förträgning- vidare till lycka.
Jag var en duktig flicka. Men att jag varit ett svin är det jag glömt bort mest.


Och ändå litar du på allt jag säger. Sådana människor borde uppskattas mer, det gör dom som fan av mig.

Och nu sitter jag här, med en trasig tårkanal, en mamma som skriker att dammet väntar på att jag ska ta bort allt, bakfull, äcklig och med en rutten andedräkt.


Jag tror att lyckan slet sönder mig igår. Jag visste att det skulle hända, jag visste bara inte när.

Tror inte jag blivit så glad av att se dig förut. För du har varit så långt borta allt för länge.


Bra kväll igår, som vanligt för nykter hela kvällen och för full när jag kommer i sängen.
Men det är bara få justeringar som behövs.

Jag var den enda som åt kräftor
Och lukta skit av dom resten av kvällen.

Det känns så jävla bra att få in lite rutiner igen faktist. Det känns faktist gött att höra alarmet och tänka " nu MÅSTE jag gå upp".
Annars har dagarna börjat vid två hela sommarlovet så.

Men jag kommer inte känna så i slutet på nästa vecka antar jag.

Ser fram emot en ny dag imorgon, eller ser fram emot nu snart för Marcus kommer och då ska jag pussas!:)
Så ska slänga mig in the shower för det är svettigt att vara i skolan.

se på na :') Jaja jag får snart ny kamera så man slipper mobilbilderna.

Jag vet hur det ärs att känna pulsen öka nu,
Jag orkar inte.


Dags att försöka klättra!


Emlöö kom hem och jag blev lyckligast.
Jag fick krama om Mariss och höra henne skratta.
Jag fick se Ellen och Nson hålla hand medans som särade på benen och gick framåt.
Jag fick se en tant tycka jag är dum i huvet.

Jag har en gnista hopp om att vända på dygnet nu när skolan börjar imorgon.

Så klockan halv sju vaknar jag och marcus och ger oss iväg med bussen halv åtta.

Jag åker hem till mig, äter frukost. Då är klockan halv tio och vad gör jag då? sover till halv ett.

Så jag vet inte vad jag ska säga.
Jag vet inte vad det finns att säga?


Jag är ganska förvånad för Mariss kommer till torsby idag! Så ska åka och träffa henne lite
senare.
Men tills dess, ingen idé och ingen aning.

Jag har alla symtom man ska ha när man ska ha svininfluensa.
feber och frossa
Trötthet
diarré och kräkningar
ont i kroppen och huvudet
andningssvårigheter

jaja jag ska inte tänka så mycket, för det ska jag alltid göra.
Det finns ingen som är så rädd för allt, som jag faktist kan vara.


Jag minns första gången jag fattade att man kunde dö, då hoppade jag bakom soffan och började stormgrina. Jag var inte gammal då men.
Jag minns när jag hade 41,9 grader i feber och knappt kunde röra mig, då trodde jag att det var slut med mig.
När jag fick reda på att klimatet blir allt värre, grävde jag ner mig i de och skulle ha reda på allt.
Som när hela jorden skulle sprängas, när jorden skulle gå under, när jag ska dö.. när jag ska dö..
När jag fick åka till akuten pga hårfärg, mamma har svårt att stå ut med mig ibland för jag kan bli ganska tjatig.


Jag antar att jag älskar att leva och jag vill vara den jag är.
Jag menar jag vet att jag inte skulle dö även om jag skulle råka få svininfluensa, det är 1 av 1000 som dör och den personen är förmodligen redan sjuk ifrån början.

Men denna jävla media.
"sjukdomen är inge farlig."
nästa tidning: hela jorden kommer bli smittad och det är en dödlig sjukdom.
Nästa dag: En person har dött än så länge


Dom skriver inte om miljontals Afrikabarn som ligger som ligger på marken med revben som sticker ut, dom skrämmer upp hela världen med saker som att jorden ska sprängas och vi kommer alla dö av en och samma sjukdom.

Kul att jag tror på allt som skrivs överallt.

sammanfattning: jag älskar att leva.



Och Marcus är bättre än vad jag trodde någon
kunde vara.

Sitter i mitt äckliga dammiga rum och luktar mer svett än vad jag kunde hoppas på.
Men vi vann fotbollsmatchen såklart! Sen känner man sig inte så sugen på att duscha när duschen inte funkar och allt som finns är iskallt kranvatten som man får hälla upp i en flaska för att sedan hälla det över kroppen.

Hell no.

Så nu sitter jag här. Hemma. Ensam. Fryser. Mätt (?)
Om jag skulle känna att mina ben skönk under jorden när jag gick så kanske jag skulle
orka göra något vettigt som man egentligen inte ska göra på söndagar.

Som att leka med min katt.
Ta mig mat även om jag åt för en timme sen.
Hjälpa mamma med något tråkigt
Ringa någon vän
Städa rummet.

Men nu känns det ju så ändåra. Såatte, ja, godnatt.

Bloggvärlden börjar bli way to much.
 Tjänar pengar på att måla vita läppar, köpa extra brun foundation och bara vågar säga "jag är bäst och alla älskar mig"
Sen är man plötsligt vad man kallar sig själv kändis?
Ju mer hatad man är ju mer pengar får man.

Man kan allt undra hur vårat puckade Sverige kommer se ut om tjugo år, det unika kommer säkerligen dött ut då bland ungdomar.

Stupid girls, elr hur pink?




Alltså jag blir bara så jävla äcklad.
Och av någon konstig anledning blir jag sugen på öl.

---

2 månader.
2 underbara månader har du varit bara min, alltför länge väntade jag på någon som du. Allt för länge
plågade jag mig själv genom allt, men det är bra för då inser jag bara att jag inte kan må bättre än nu!

såg jag rätt nyss så kommer Märtis från Norge till Sverige på onsdag, gjorde min dag ((:
Trots att jag bara segat sönder i sängen idag, sen rakt ut på en fotbollsplan och där svettades jag
äckligt mycket.

Så nu när klockan är halv tolv så börjar jag bli pigg så det är fail ännu en gång.

Var har alla fester tagit vägen i torsby? Har inte hört talas om nästan en enda fest på hela sommaren.
Liten by, lite möjligheter.



Skola om en vecka :(
Brist på något att göra imorgon:(
Druckit för mycket kaffe :(

Jag har aldrig känt på liknande.

Jag har aldrig varit tryggare.

jag har tre odiskade kaffekoppar bredvid mig, alla tomma och dom vill inte fylla på sig själva.
Jag är kaffesugen bara så ni vet, eftersom jag är trött, eftersom jag precis vaknat, eller för en timme sen eftersom klockan
är två nu.

Har varit härligt väder nu några dagar och det tackar vi någon för?
Idag har vi målat på Marcus hus, riktigt varmt vare iallafall och gult blev de till slut.

Eftersom hela familjen tog så hårt på kisseungen som avled, så bestämde vi oss för att försöka gå vidare
och skaffa en ny så det ska bli lite liv i huset igen.
Så vi åkte till Fagerås idag efter att ha sett söta kattungar på blocket.

Det må ja säga, jag har sett mycket djur på en bondgård förut, men inte i en lägenhet med kanske tre rum.
Jora 8 katter, 3 hundar och två kaniner, två barn och två vuxna. Vilken miljö jo de må jag säga.

Vi fick till slut tag på en charmig liten tjej, som klart sitter här bredvid mig nu och kollar konstigt på tangenterna som rör sig. Tror hon och jag kommer bli bra kompisar.



Dags att sova..
Dags att drömma mardrömmar
krångla runt
fram och tillbaka
av med täcker och på igen
blunda
öppna ögonen
och hålla på så tills morgonen.

Det där med att djur kan ofta få en att må bättre är så sant.
Att dom kan verka som människor, att dom kan trösta.

För selma gjorde hela huset full av leénden. Mamma som alltid annars kan vara så
nere, har aldrig sett henne så glad som dom här två veckorna då Selma har varit här.
När hon åkte hem i bilen så lugn så fattade vi redan då att vi fått tag i en perfekt katt.

Hon var så iskall, reagerade inte på dammsugaren ens. Mamma har gråtit nästan konstant sen vi åkte
iväg till veterenären, hon höll henne i famnen när hon var halvt medvetslös, hon ville inte ge upp
hoppet om våran lilla Selma och inte jag heller.

Men en smäll i bildörren och hennes ryggrad var av. Pappa såg henne inte, jag skrek över hela bada,
mamma grät och Martin gömde sig. Nej jag har då aldrig sett på liknande till katt.
Hon var som vårat tredje barn, hon var med oss överallt, hon skulle sova på min hals, hon skulle sova på
pappas mage, hon skulle leka med våra ben, fötter hela nätterna och aldrig ett ljud den katten gav ifrån sig.


Det finns så mycket om man skulle kunna tänka sig, det handlade om fem sekunder, om vi gjort något annat i fem
jävla små korta irriterande sekunder så hade hon hunnit antingen in eller ut ur bilen och inte hamnat mellan den.
Jag trodde inte man kunde må såhär dåligt över en katt, jag vet inte när jag någon gång känt så mycket kärlek till ett djur som hon (och Simba.)

Och nu är hon borta, för sex timmar sen sprang hon runt och lekte. För tolv timmar sen låg hon och sov på min arm..

Nu ligger hon under kall jord, ensam.. Som hon hatade att vara. Jag vill bara gräva
upp henne och lägga henne bredvid mig i sängen där hon trivs som mest..

Hon fastnade så jävla långt in i mitt hjärta den kattungen. Min, våran lilla Selma..

Jag vet iallafall att hon trivdes och tyckte om oss alla väldigt mycket. Hon tyckte
om allt och alla den katten. Igår satt hon och kollade på peter pan med mig och Marcus och nu är
hela huset tomt och tyst. Det är inte alls samma utan dig lilla vän.

Jag hoppas du har det bra älskade du.

Jag och Emma gjorde ju inget vidare vettigt idag. Ändå var det trevligt att vara med en tjej!
Vi bara klagade, drog runt lite på torsby med Emmas car och lyssnade på oldie musik och tog några cigg.
Insåg att det finns inte lika mycket att prata om när man mår bra och inte har några problem.

Emma ville ha Elins kända hallonbuske  så vi åkte hem till moi och gjorde wook&nudlar, gottigt!

Sen drog hon och gosa och jag orka inte bli me, var jättetrött där ett tag:(
Men sen blev de fart, tog mig en springtur nu mellan tio och elva med mig själv och älskvärd musik.



T a n k a r under springturen:::::
Fan vad bra jag mår.
Fan vad dåligt jag mådde för ett halvår sen.
Fan vad gött de ska bli med kaffe sen.
Ska jag kanske stanna och ta en cigg, har ju paketet med mig, nejfan jag fortsätter.
Undra vad Mariss gör.
Undra hur alla gamla vänner mår överhuvudtaget, undrar var dom tog vägen.

Nu sitter jag och tycker synd om mig själv, tuggar på en morot, undrar vad jag ska göra imorgon, undrar vad jag ska göra inatt, nu och snart.

De löser sig.
alltid i slutändan.


Saknar dampTherese.

gosiga Sara!

och glada Mariss!

Idag känner jag för att skriva igenom hela dagen :b

Skönaste dagen idag pga av det fina vädret? Nej jag vet inte för jag vaknade upp klockan två med en fet ångest i huvudet som skriker "jävlar i helvetes jävla skit nu är hela dagen förstörd"

Kändes inte bättre av en fet mardröm där Marcus dumpade skiten ur mig och tog en snyggare brud och
hur mycket jag än sprang så kunde jag inte komma ikapp och ta i honom.
Man blir jävligt glad sen när man vaknar, inser, att någon ligger bredvid och jag inte alls behöver springa ikapp honom utan bara sträcka ut handen så var han där.

Vi försökte göra något vettigt av vädret så vi tog två cyklar och åkte iväg mot "ljuvliga" lysvik. Satte oss på en sten nedanför glasscafeét och njöt av att svalka fötterna i vattnet.

Tillbaka till bada.

Upp till torsby och köpa sallad, kycklig och allt man ska ha i en god fet sallad! Hem igen. Tvätta bilen var meningen, men vi tvättades också i smutsigt biltvättmedelsvatten och jag fick mig en rejäl dusch.






Och vet ni vad de bästa med sunnes gym är? Att det är öppet dygnet runt!
Klockan elva drog vi till sunne och tog ett jävla pass och hem igen. Mår psykiskt bra må jag säga.
Kroppen värker.
Klockan ett gasade vi tillbaka hem igen.

En varm dusch, Eva&Adamfilm, popcorn, kaffe, snus och massa pussar.

Jag mår bra.



Imorgon vill Elin leka med Emma!