min babe.
endast till dig.
Man vet ju när man älskar någon eller hur? För man känner ju om man menar de när man känner de. Jag kände aldrig någon tvivel och jag har aldrig känt tvekan att allt du ger mig, är precis vad jag vill ha.
Dina ögon som är de vackraste jag vet. Förutom att säga att varje gång du ler, stannar hjärtat.
Då är det inte bara något jag skriver, utan just det leendet du gör när jag ber dig gör att jag känner mig nykär gång på gång. Det var ju inte enkelt till en början, jag trodde aldrig att jag skulle ligga nära dig så ofta som jag får göra när jag visste vad du sett mig göra och säga.
Jag kanske inte var guds barn, jag har aldrig varit så osäker och känt mitt hjärta dras åt så olika håll och varje dag bestämde jag det ena och det andra. Jag var så rädd och gick alltid runt och tänkte, vad ska du tro om mig nu när jag inte klarar av att hålla mig undan. Jag inbillade mig varje gång att det blev alltmer förstört och allt var mitt fel. Jag försökte förklara men det kändes som att allt som kom ur min käft lät som lögner och bekräftelse. De var oftast jag som hörde av mig även om jag i dagar försökte undvika de för att inte förstöra allt. Gick de? Streta jag emot? Jag antar de, för jag visste innerst inne att de var de jag ville med jag vågade inte till en början.
Man kan ju känna sig svinig som människa, man kan ju göra misstag man aldrig glömmer och alltid kommer ångra. Men jag ångrar inte en sekund med dig, trots hur jag kunde bete mig ibland, så var jag med dig och det fick mig att må bra och skratta på allvar. Du kunde ligga och prata och jag bara njöt av att lyssna och varje gång jag gick på tåget eller satte mig i bilen så drogs mina tankar hela tiden tillbaka till dig. För jag visste att jag kände mig trygg där, på så kort tid visste jag var jag hade dig och hur mycket du lyssnade på vad jag sa.
Jag fick så många gånger höra att jag skulle skita i allt, börja om och tala om för dig hur de var och jag var nära.. Så jävla nära så himla många gånger. Jag visste att det skulle komma fram, men jag sköv på de för vem vill ha den jag var då?
Hela tiden fick jag höra hur jävligt jag hade de, hur vissa behandlade mig och sket i mig och jag var ju inte blind för de visste jag ju lika väl själv. Jag visste ju att det inte bara var jag som var ett svin ibland, men det gav mig ingen anledning till att göra som jag gjorde.
Men som sagt, misstag gör man och på efterhand fick jag ändå det bästa en människa kan ha, någon som dig. Inte en enda gång har du svikit mig utan ställt upp vad det än handlat om. Du bryr dig om vad jag gör hela tiden och jag älskar verkligen när någon visar hur rädda de är om vad de har och uppskattar de.
Ett år sen var allt omöjligt, nu ligger jag här och har precis de jag vill ha.
Trots det jag går igenom, så vet jag att din närhet är den bästa medicinen för att jag ska må bra hur allt än är.
Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig*
Man vet ju när man älskar någon eller hur? För man känner ju om man menar de när man känner de. Jag kände aldrig någon tvivel och jag har aldrig känt tvekan att allt du ger mig, är precis vad jag vill ha.
Dina ögon som är de vackraste jag vet. Förutom att säga att varje gång du ler, stannar hjärtat.
Då är det inte bara något jag skriver, utan just det leendet du gör när jag ber dig gör att jag känner mig nykär gång på gång. Det var ju inte enkelt till en början, jag trodde aldrig att jag skulle ligga nära dig så ofta som jag får göra när jag visste vad du sett mig göra och säga.
Jag kanske inte var guds barn, jag har aldrig varit så osäker och känt mitt hjärta dras åt så olika håll och varje dag bestämde jag det ena och det andra. Jag var så rädd och gick alltid runt och tänkte, vad ska du tro om mig nu när jag inte klarar av att hålla mig undan. Jag inbillade mig varje gång att det blev alltmer förstört och allt var mitt fel. Jag försökte förklara men det kändes som att allt som kom ur min käft lät som lögner och bekräftelse. De var oftast jag som hörde av mig även om jag i dagar försökte undvika de för att inte förstöra allt. Gick de? Streta jag emot? Jag antar de, för jag visste innerst inne att de var de jag ville med jag vågade inte till en början.
Man kan ju känna sig svinig som människa, man kan ju göra misstag man aldrig glömmer och alltid kommer ångra. Men jag ångrar inte en sekund med dig, trots hur jag kunde bete mig ibland, så var jag med dig och det fick mig att må bra och skratta på allvar. Du kunde ligga och prata och jag bara njöt av att lyssna och varje gång jag gick på tåget eller satte mig i bilen så drogs mina tankar hela tiden tillbaka till dig. För jag visste att jag kände mig trygg där, på så kort tid visste jag var jag hade dig och hur mycket du lyssnade på vad jag sa.
Jag fick så många gånger höra att jag skulle skita i allt, börja om och tala om för dig hur de var och jag var nära.. Så jävla nära så himla många gånger. Jag visste att det skulle komma fram, men jag sköv på de för vem vill ha den jag var då?
Hela tiden fick jag höra hur jävligt jag hade de, hur vissa behandlade mig och sket i mig och jag var ju inte blind för de visste jag ju lika väl själv. Jag visste ju att det inte bara var jag som var ett svin ibland, men det gav mig ingen anledning till att göra som jag gjorde.
Men som sagt, misstag gör man och på efterhand fick jag ändå det bästa en människa kan ha, någon som dig. Inte en enda gång har du svikit mig utan ställt upp vad det än handlat om. Du bryr dig om vad jag gör hela tiden och jag älskar verkligen när någon visar hur rädda de är om vad de har och uppskattar de.
Ett år sen var allt omöjligt, nu ligger jag här och har precis de jag vill ha.
Trots det jag går igenom, så vet jag att din närhet är den bästa medicinen för att jag ska må bra hur allt än är.
Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig*
Kommentarer
Trackback
