eller hur?

Eftersom jag ändå pratade om att jag var kille så kunde jag lika gärna dela min ungdom med er.
Läs med en gnutta ironi.


Jag är inte den tjejen som blev så jävla seriös.

Jag är ändå rätt generös

Jag vet hur man älskar och jag vet vart jag står.
Jag är faktist bara sjutton år.


När jag var liten var jag aldrig med någon tjej på skolan.
Jag skulle slåss, mörda och dola.

Varför skulle ja bli den som aldrig höll käft på lektionerna utan sket i de och teg?
Då hade alla min jävla betyg nu varit mvg.


Varför vågade jag inte ens i rummet med en pojke vara.
Jag trodde han skulle sin kärlek till mig förklara

Då hade jag sprungit ut och gråtit runt kröken

Kanske för första gången sprungit till fröken.


Första gången jag skulle strula med en kille

Så vågade jag inte utan gick till en tjej som ville

Hon var den första som rörade min tunga mot sin

Men hon var ju redan en bästa vän så hon var redan min.


Efter att i en vecka haft min första pojkvän

så lämnade han mig och det blev aldrig jag och han igen.

Jag ville inte leva längre jag ville bara dö

Jag ville ha honom igen fast han hade ny tjej så jag ställde mig på kö.


Det var då det började göra ont att bli slagen igen

då skulle man istället börja suga deras lem?

Då var det en ny rädsla som kom upp

hur fan ska man säga nej till en kåt tupp?


Jag var en tjej på tretton år

Jävligt fjortis och ja självklart blont hår.

Mamma var dum i huvet och det pappa sa var dret.

jag gick bara runt och grät för jag trodde jag var fet.


Nästa år, ja jag tror det var någonstans runt vår

Då fick jag plötsligt för mig att jag var arton år.
Då skulle jag bli så full som jag kunde bli

Jag skulle inte kunna se bilarna som åkte förbi.


Det var ju iallafall billigt och bra

Det var ju typ ett tiondels flak.

Åren gick, jag trodde var en tjugofemåring med fetma

Då tyckte jag att jag lika gärna kunde börja snusa pappas ettan.


Men ändå har jag alltid varit riktigt kärleksfull

Iallafall när jag är full, då är jag riktigt gull.

När killarna blivit arga eller så

så har jag bara börjat gå

Jag kan inte hjälpa att jag ingen kille dissat
Jag är för heterosexuell som ni kanske missat?
Jag tror egentligen jag skulle bli lebb.
Men någonstans i tonåren kom tyvärr en spärr.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0