smae

plockade ihop alla dina kläder igår i din lägenhet. Imorgon flyttar du, imorgon efter skolan flyttar du.
När jag satt där i stolen och vek dina kläder och la dom i lådor ville jag bara kasta ut allt och skrika åt dig att stanna.
Fast..
Jag skulle aldrig göra det ändå.
Jag vet att du verkligen vill det här, och jag vill inte kväva dig.

Jag vill bara kunna vara säker på, att du finns där borta när jag behöver dig, för jag finns alltid här.

Men när du ska dela en etta med en annan person, och du ska sova på soffan.
Då känns det som att den där platsen som är "övrigt", där jag ska få plats, den finns inte. Det är fullt.


Jag kommer ihåg för ungefär sex månader sen då vi satt ute på altanen, och du berättade att du skulle flytta om sex månader.
Då tänkte jag att det är ju hur lång tid som helst kvar, kommer han ens vilja ha mig så länge.
Jag frågade dig om du fortfarande ville ha mig då, vart du än tog vägen.

Och du lovade mig. Och nu sitter jag här, och tiden går så jävla onödigt fort.
Det var ju sommar nyss, vi var ju nyss nykära, vi satt ju nyss ute, solade och drack öl.
Och nu, känns allt bara så jävla kallt och menlöst.. som att nu stannar allt, nu slutar det här.

Fast, det kanske är nu det börjar?



Please, don't leave me..