smae

Jag har alltid varit jätterädd för att dö, när faran knappt är inom räckhåll får jag panik.

När jag har fått ett myggbett som kliar extra och samma dag läst tidningen att det är extra många giftiga myggor i Svergie i år, blir jag rädd.
När svininfluensan finns i Amerika  är jag rädd även om jag vet att många inte dör av den.

Det fick jag av pappa, hela mitt beteende har jag fått av pappa. Rädslan att gå till sjukhuset.
När jag är sjuk blir jag alltid jättesjuk och kan få 41 grader i feber varje gång, då tror jag att jag ska dö.

Panikångest inatt. Sjukhuset inatt, jävla hårfärg.
Först trodde det var en inbillning, det visste ju jag att det var.
Jag sköljde ur slingorna, kände hela tiden att det var jobbigt att andas, men det är det ju alltid med en klump i halsen?

Ska de klia i Huvet när man tagit ur hårfärgen? Kliade över hela kroppen.
Jag ville hem till mamma, Frida var påväg att skjutsa hem mig, men då kände jag att någon verkligen var fel.
Det var inge den där klumpen jag brukar ha för den känner man ju igen, nej det täppte igen mer och mer i brösten och hela kroppen började klia.

Då är det jobbigt att vara som mig.
my head: jag måste ha andas det in mig, tänk om tabletter inte hjälper.
Innerst inne vet jag ju att det hjälper, det vet jag ju, varför skulle de inte?

Visst, jag hade stått med ansiktet nästan nere i färgburken eftersom jag hade i färgen på mig själv och visst stod jag i ett isolerat badrum och andades med öppen mun. Visst fick jag ner gift i lungorna.
Självklart köpte jag en billig skitfärg med enbart varningstexter.


Fick 23 tabletter, för utslag över kroppen och andingen osv.
Jag är glad att Frida vände med mig och körde mig till akuten, där kände jag ändå ett litet lugn.
Två timmare senare var både jag och mamma utslitna och bestämde oss för att åka därifrån.

Det är inte alltid enkelt att ta hand om sina rädslor, kontrollera dom och övervinna dom.