Kanske, spelar det verkligen ingen roll.
Jag är inte den som säger ifrån till vissa människor som får mig att känna mig svag.
Jag är inte den som blir arg vid alla rätta tillfällen.
Jag är inte den som skiter i en vän bara för att den skiter i mig.
jag är inte den som lämnar någon för ett misstag.
Jag är inte den som ber någon åt dra åt helvete när jag vill.
Men jag är alltid den som säger det där perfekta jävla ordet i slutändan. som alltid borde funka, förlåt.
Men grejjen är att ska jag verkligen alltid behöva säga förlåt, jag menar, är allt alltid mitt fel? Jag är envis när det gäller roliga saker, saker jag vill göra, ha, ge.
Men kommer någon och säger att jag svikit, så slår det till i huvudet på mig och det blir det enda jag tänker på, det enda jag bryr mig. Även om jag vet att allt inte alltid är mitt fel, så känns det så i mig i slutändan ändå, och jag är den som fegar ur.
För det är ju bättre att jag gör det än ingen alls. Vem vill förlora något stort, för en liten sak?
Jag säger inte att jag alltid har rätt. Jag säger bara att jag är rädd om vad jag har.
Och du säger att vi är så himla olika, men varför förstår jag dig alltid då och ser mig själv i dig.
Fast visst är vi kanske olika, för jag har alltid plats för fler i mitt hjärta än en i taget.
Jag är inte den som blir arg vid alla rätta tillfällen.
Jag är inte den som skiter i en vän bara för att den skiter i mig.
jag är inte den som lämnar någon för ett misstag.
Jag är inte den som ber någon åt dra åt helvete när jag vill.
Men jag är alltid den som säger det där perfekta jävla ordet i slutändan. som alltid borde funka, förlåt.
Men grejjen är att ska jag verkligen alltid behöva säga förlåt, jag menar, är allt alltid mitt fel? Jag är envis när det gäller roliga saker, saker jag vill göra, ha, ge.
Men kommer någon och säger att jag svikit, så slår det till i huvudet på mig och det blir det enda jag tänker på, det enda jag bryr mig. Även om jag vet att allt inte alltid är mitt fel, så känns det så i mig i slutändan ändå, och jag är den som fegar ur.
För det är ju bättre att jag gör det än ingen alls. Vem vill förlora något stort, för en liten sak?
Jag säger inte att jag alltid har rätt. Jag säger bara att jag är rädd om vad jag har.
Och du säger att vi är så himla olika, men varför förstår jag dig alltid då och ser mig själv i dig.
Fast visst är vi kanske olika, för jag har alltid plats för fler i mitt hjärta än en i taget.
Kommentarer
Trackback
