what I want him now.
har ni någon känt att ni bara skulle vilja slå er så jävla hårt så ni får vett i skallen?
Jag vill göra det två gånger.
Varför känns det så jävla mycket spännande när man inte vet om man kan få en människa, varför är det då man blir kär? Varför känner jag mer att jag behöver en människa om jag inte kan få den? När du slutade prata med mig, då kände jag att shit det här vill jag ha, men bara för att ha något att kämpa för. Egentligen är jag nog bara rädd att fastna i ett förhållande, men varför letar jag då.
Och sen kommer den andra och inte sagt ett ont ord om mig, du åker hit och ger ett bra intryck och bara håller om mig, kämpar, pussar pannan, skrattar, lyssnar, då blir jag också rädd men på ett annat sätt. Du sitter och säger att du aldrig skulle göra mig något ont, och du är verkligen bättre än vad jag trodde ifrån första början.
Men tiden går för fort, och mina tankar hinner inte med. jag hann inte sluta tänka på den ena, förrän jag skulle börja tänka på den andra. Jag hann inte glömma, även om du får mig på bättre tankar.
Men jag tänker inte lägga av, för jag vet att vi behöver varandra. Och när jag lyssnar på hur folk behandlar dig, så skulle jag aldrig kunna göra samma sak, för du har suttit i samma situationer som mig och det är som jag själv pratar när du gör de.
jag behöver dig
men nu har jag ändå lärt mig att jag klarar mig själv.
och dessutom känns det svinigt att göra så emot någon man känner.
du satt och grät igår, ändå vet jag inte varför men jag har mina aningar.
Du pratade inte med mig, kollade inte på mig, fjanta dig inte med mig.
är det jag som är svinet eller var det du som var ett svin emot han?
Jag vill göra det två gånger.
Varför känns det så jävla mycket spännande när man inte vet om man kan få en människa, varför är det då man blir kär? Varför känner jag mer att jag behöver en människa om jag inte kan få den? När du slutade prata med mig, då kände jag att shit det här vill jag ha, men bara för att ha något att kämpa för. Egentligen är jag nog bara rädd att fastna i ett förhållande, men varför letar jag då.
Och sen kommer den andra och inte sagt ett ont ord om mig, du åker hit och ger ett bra intryck och bara håller om mig, kämpar, pussar pannan, skrattar, lyssnar, då blir jag också rädd men på ett annat sätt. Du sitter och säger att du aldrig skulle göra mig något ont, och du är verkligen bättre än vad jag trodde ifrån första början.
Men tiden går för fort, och mina tankar hinner inte med. jag hann inte sluta tänka på den ena, förrän jag skulle börja tänka på den andra. Jag hann inte glömma, även om du får mig på bättre tankar.
Men jag tänker inte lägga av, för jag vet att vi behöver varandra. Och när jag lyssnar på hur folk behandlar dig, så skulle jag aldrig kunna göra samma sak, för du har suttit i samma situationer som mig och det är som jag själv pratar när du gör de.
jag behöver dig
men nu har jag ändå lärt mig att jag klarar mig själv.
och dessutom känns det svinigt att göra så emot någon man känner.
du satt och grät igår, ändå vet jag inte varför men jag har mina aningar.
Du pratade inte med mig, kollade inte på mig, fjanta dig inte med mig.
är det jag som är svinet eller var det du som var ett svin emot han?
Kommentarer
Postat av: Anonym
Hon va ett svin mot han, men jag förstår henne också. hur det känns alltså. Fast, tänk på dej själv. /Em
Trackback
