smae

ett tag var sen var det så att varje gång jag vaknade händer det något nytt.
 Det kunde ju vara så att någon satt inne i tv-rummet och grät till gammal musik.
 Eller så kunde skriket gå upp till halsen, eller så kunde helt enkelt tystnaden vara för stor och ett tecken på att du var borta.

Jag kunde ju aldrig veta om ni skulle komma hem, och jag skulle aldrig få veta varför någon av er reste. Det var alltid ljud någonstans, kanske var det långt ner i källaren gråten kvävdes med min räddande musik.

En timme senare hörde man skratt och prat, och med nyvaken blick var man redo att öppna dörren.
 Då kunde man få en belöning för att varit så tyst, kanske åka någonstans och få en glass eller lite godis. Duktig flicka som klarat en attack till.

Det är så lustigt att trots att man var för liten för att nå upp till vissa saker så kunde man se skillnad på blanka och vanliga ögon.
 Och man kunde fatta att när bilen reste iväg på morgonen , du kom hem överlycklig och spenderade halva dagen på att lägga i pannan, då visste man att natten skulle sluta sömnlös för oss alla.

jag såg blicken på båda

tankarna inom mig ekade

i takt med den dränkande musiken.







en bit av en evighetstext