smae

Idag känner jag mig som en stor jävla skithög, ett svin. Hur kan jag bara sitta och tänka på en annan sak när jag vet att du ser. Jag kan inte ens dölja det, känns patetiskt.

Inte samma, helt annorlunda. Vågar man riskera och byta bort det som var? för var det bättre, eller sämre? likadant var det inte iallafall. Ska åka bort och sörja, och såra mig lite mer. Fast det fattar jag inte nu, men det kommer ju märkas efteråt då jag är sönder.

(Jag vet att jag låste in känslorna längst in i mig, kastade bort nyckeln efteråt. Men ändå var gallren runtomkring  alldeles för svaga. Gallren går av, smalas in, och försvinner snart totalt. Känner att fler små delar kommer ut varje dag, dom vill verkligen ut för det drar för mycket i min mage, hjärtat slår för fort och tankarna blir alldeles för bra. Men om jag väl låser upp, så kommer jag få ångra de. Dessutom kan jag inte ens låsa upp, för jag har slängt bort nyckeln för att säkra mig själv om att jag inte skulle försöka låsa upp. ÄNDÅ, ändå så smiter allt ut, du är för stark emot mig och jag vet inte vad det är för känsla du ger mig. Men det är inte konstigt, klart du vet precis var du har mig och hur du ska hantera mig när jag sitter bakom galler.)

Och då har jag ingen att prata om de med.
För INGEN förstår nu, bara jag själv. Och även om någon gissar sig till de, så tror den personen också fel.
Ingen vet, ingen kommer få veta. Elin låser nu, det som var, måste vissna.

Alla har sina hemligheter



För övrigt så var jag i karlstad igår och köpte mig ett par skor och lite annat smått.