Vi vet ingenting. den tjugonionde mars 2010.
Tänk om vi kunde veta helt säkert, vad som händer efter döden.
Det enda jag kan veta just nu är att min lidande sjuka Simba inte känner smärta. Men jag tror inte på något efter döden, den har alltid gjort ont att tänka på för enligt mig själv finns det inget där, det är tomt och precis som innan man föds. Det var inget, jag har alltid varit säker på att det inte är något.
Därför gör det ännu ondare att tänka på att du är där nu, det är inget med för dig, du har gjort ditt tillsammans med mig, men du känner ingen smärta.
När jag cyklade ner till sjön följde du efter i full fart och badade tillsammans med mig, du älskade att simma. När jag la mig i sängen hoppade du upp och stannade där hela natten. När alla andra skrek gick du in till mitt rum och viftade på svansen och la huvudet i mitt knä. När du såg att det var vi som kom uppifrån vägen och du sprang ut till vägen och följde bilen tills vi kom ut och du slängde dig in i min famn.
Fick inte säga hejdå. Kom hem för en timme sen och du var bara borta, alla dina saker var borta och det var inte du som kom och mötte mig det var en gråtandes mamma. Pappa har jag inte ens sett än, han ligger inlåst uppe på rummet och du är bara så jävla borta föralltid.
Jag hoppas, även om jag inte tror, att det finns något där för dig nu, en plats där du mår bättre.
Ångesten är i hela mig nu.
Glöm provet imorgon.
Jävlar vad jag älskade dig.
Det enda jag kan veta just nu är att min lidande sjuka Simba inte känner smärta. Men jag tror inte på något efter döden, den har alltid gjort ont att tänka på för enligt mig själv finns det inget där, det är tomt och precis som innan man föds. Det var inget, jag har alltid varit säker på att det inte är något.
Därför gör det ännu ondare att tänka på att du är där nu, det är inget med för dig, du har gjort ditt tillsammans med mig, men du känner ingen smärta.
När jag cyklade ner till sjön följde du efter i full fart och badade tillsammans med mig, du älskade att simma. När jag la mig i sängen hoppade du upp och stannade där hela natten. När alla andra skrek gick du in till mitt rum och viftade på svansen och la huvudet i mitt knä. När du såg att det var vi som kom uppifrån vägen och du sprang ut till vägen och följde bilen tills vi kom ut och du slängde dig in i min famn.
Fick inte säga hejdå. Kom hem för en timme sen och du var bara borta, alla dina saker var borta och det var inte du som kom och mötte mig det var en gråtandes mamma. Pappa har jag inte ens sett än, han ligger inlåst uppe på rummet och du är bara så jävla borta föralltid.
Jag hoppas, även om jag inte tror, att det finns något där för dig nu, en plats där du mår bättre.
Ångesten är i hela mig nu.
Glöm provet imorgon.
Jävlar vad jag älskade dig.
Kommentarer
Postat av: Sara
gud gumman! :'( jag finns alltid ska du veta. bara du hör av dig. <3
Postat av: E
blir tårigd :((((((((( <3
Trackback
